Bullens stamtavla
Bullens MH
Varför Norsk Lundehund?
Rasbeskrivning
"Bullen" är en Norsk Lundehund från Kennel Eriksro på Åland. Han och brorsan Bill ("Vovtjeck") föddes den 19 december 2005 och Bullen kom till oss den 27 februari 2006.
De första intrycken från Bullens första valp-tid: Söt. Lättlärd. Bajsätare. Kissar ofta. Kelig. Busig såklart. Öronen står upp när han är vaken och alert, hänger när han är sömnig. Gillar att sova i kojor och i sin bur och att vara inkrupen i saker. Matglad.
Nu har Bullen hunnit bli drygt 8 månader och han är fortfaranade väldigt söt. Han är nog inte så oerhört lättlärd, han är inte lika engagerad och vill inte vara till lags till varje pris på samma sätt som Chinook. Men med rätt mutor (köttbuller/korv e dyl) så visar han mer intresse. Bajsätare... ja tyvärr.... när han kommer åt.... Kissar ofta - Jajemensan! Killen har blivit stor, nu är det inga valpskvättar, utan manliga markeringar med benet högt uppe i luften. Men han kan faktiskt hålla sig bra nu, även om det tog ett tag med rumsrenheten. (Ska bli intressant när vintern kommer och dörren ut kommer vara stängd mer...) Han är fortfarande busig och tar riktiga tigersprång från markplan till t ex soffa/dörrtrappa/veranda när han är i lektagen. Han tycker om att gossa ihop sig i en liten, liten boll och ligga nära... gärna tätt tryckt intill syster Chinook. Matglad - jojomen!
Sen måste jag tillägga att han är väldigt kelig, älskar att få halsen kliad. Och han är mattes hund och följer mig genom huset. Han bryr sig inte om barnens lek eller att det låter högt från leksaker eller allmänt stoj. Bryr sig ännu så länge inte om åska eller skott. Han stretar i kopplet och drar gärna mot andra hundar, men för att han vill hälsa - ännu så länge. Social med folk, eller rättare sagt, bryr sig inte så mycket utan är rätt balanserad. Låter sig hälsas på, men bryr sig inte så mycket om dom han hälsar på. Han är rätt skällig, och kan skälla till synes rakt ut i tomma intet, ofta har i alla fall inte jag hört eller sett något som kan tyckas vara värt att skälla på.
Så om jag ska lista hans plus och minus-lista så hamnar bajsätningen och skällandet på minus, men det sociala och oräddheten och keligheten väger tungt på pluskontot. Och vi har ganska bra kontakt så länge som vi inte möter hundar och han har fått ett visst intresse för att träna och verkar tycka att det är kul att spåra. Summa summarum: Jag avgudar honom!
 |
Det gamla landet - Mariehamn på Åland |
|---|---|
 |
Och det nya - Bullen är nu värmlänning och bor på Hultsberg i Karlstad |
 |
 |
| Pappa "Nisse" som bebis | Pappa Nisse som vuxit lite |
|---|
 |
| Mamma "Rebecca" - Silversounds Gee-Gee |
|---|
 |
 |
| Farmor Tuss | Farfar Ville |
|---|