Bullens stamtavla Bulle-foton Bullens MH Pseudopelade Varför Lundehund Rasbeskrivning

"Bullen" är en Norsk Lundehund från Kennel Eriksro på Åland. Han och brorsan Bill ("Vovtjeck") föddes den 19 december 2005 och Bullen kom till oss den 27 februari 2006.

Bullen NU

2010-08-17:
Bullen fyller fem år i vinter och är väl i sin glans dagar? Han är en underbar hund, med vansinniga påhitt och sina egna lösningar på det mesta. Husse tycker att Bullen är en jobbig kille, men jag tycker han är fantastiskt charmig.
Bullen är en väldigt lätt hund att ha, han är glad och pigg och vill vara med. Han har ingenting emot folk, men är inte heller särskilt intresserad - hälsar gärna, men låter lika gärna bli. Han ser varje hund som en potentiell vän och vill helst hälsa på varje hund han ser. Han är oerhört vänlig mot allt och alla och avgudar sin "storasyster" - briarden Chinook.

Inomhus är han i huvudsak lugn, men om han blir uttråkad kan han roa sig med sina leksaker. Han leker gärna "två på en gång" som går ut på att försöka bära två saker i munnen samtidigt. Kan kombineras med att sparka på någonting med framtassarna. Han gillar skor. Inte på det viset att han ska bära eller bita på dom, nej, han vill köra ner huvudet i dom. Vet inte om han nosar eller kliar sig mot skoskaften eller vad han gör, men han kan kliva runt ett tag och sticka huvudet i olika skor. Favoritleksakerna är pipmöss, men dom kan han inte ha för då blir de slaktade på en gång. Funkar däremot fint att ha med i fickan för att få honom att lyssna. Han sover gärna inkrupen i saker och har därför en tygbur under trappan som han har som "bo". Den är dock aldrig stängd, för DET skulle han inte uppskatta....

På promenaderna får han gå kopplad eftersom han smiter till främmande hundar. Vilt och folk bryr han sig inte om, men hundar drar han till = koppel på. Tidiga morgonar i skogen får han dock sin frihet ibland och då kan han ägna sig åt sin bästa-bästa syssla: springa genom tunnlar under gångvägen. Sådana där som leder regnvatten under gångvägarna. Han vet precis var dom finns längs med våra vägar och springer ivrigt i dikena och söker upp dom. Är det för blött så avstår han, är de torra nog så far han igenom. Han ser så löjligt nöjd ut när han kommer ut på andra sidan att jag inte kan annat än tillåta hans hobby. Han går gärna långt i ur och skur, men föredrar solen. Älskar för övrigt att ligga och sola sig. Om man inte kommer åt att gå ut på långa promenader så är han nöjd med livet ändå. Han "gillar läget", även om han kör med lite "streta-emot-på-lundehunds-vis-fasoner". Han är lite knäpp, för han försöker alltid smita ut ur huset när han vet att man ska åka iväg någonstans, men väl ute så vill han inte hoppa in i bilen. Jag har funnit att rätt metod är att köra över honom som en ångvält, HANS åsikter räknas INTE. Och se, in i bilen hoppar han när man upplyst honom i det okloka i att sticka upp mot sin Matte.... Samma sak om han inte känner för att gå in i huset, bara att låta sträng och muttra något ilsket så faller han till föga och gör som han ska. Det var för övrigt så han till slut blev rumsren - jag tyckte att en 8 månaders hund som fysiskt KUNDE hålla sig om han ville skulle ge f-n i att kissa inne. Så jag började "ta" honom och talade om det ytterst olämpliga i att kissa inne (vilket han gärna gjorde på sin matskål när han ätit klart) och se, då slutade han kissa inne och har sedan dess varit precis lika rumsren som vilken hund som helst. Men visst är det så att lundehundar (helt klart min i alla fall) är svårare att få rumsrena än andra raser. Jag hade inte kunnat drömma om att det skulle ta så lång tid, kräva så mycket passning etc. Men till slut så....

Hälsa: Bullen är i huvudsak frisk, men ofta på hösten får han ihållande dålig mage. Jag tror att skatorna lämnar matrester i häcken som han söker upp och äter, han är ju något av en allätare även om han slutat äta mask och skalbaggar och sitt eget bajs. Gamla kött&bröd-bitar etc är nog smaskens i hans ögon, men efter ett tag så klarar inte magen mer. Men det har gått bra att häva, ingen utevistelse på tomten, lite diarsanyl och dietfoder så har det gått över. Men förra hösten (2009) tog jag honom till veterinären och fick magen röntgad eftersom jag började tro att han fått i sig något som inte passerat igenom. Onödig oro visade det sig....

Däremot så har han en sjukdom som av svenska veterinärer kallats "Pseudopelade" som är en kronisk åkomma. Det yttrar sig i att pälsen lossnar i stora fläckar över kroppen med tämligen svår klåda. Eftersom han var kryptochid valde jag att kastrera honom våren 2010. Jag visste inte / vet inte vad som triggar utbrotten av pälsavfall, men OM nu hormoner har med det att göra så tänkte jag att det kunde vara värt att prova kastrering eftersom han ändå inte kan användas i avel.
Jag ska skriva ihop en sida om Bullens pseudopelade med bilder och mer info. Det finns inte så mycket information om sjukdomen på Internet så jag ser det som en möjlighet att informera andra lundehundsägare. Man vet ännu inte om sjukdomen är ärftlig eller vad som gör att den dyker upp, men det finns ett flertal lundehundar med fläckvis håravfall. Alla har inte fått diagnosen "pseudopelade", men jag tror att antalet kommer att öka allteftersom kunskaperna om åkomman ökar. Tyvärr finns ingen information (som jag sett) på lundehundsklubbens hemsida sedan forumet försvann därifrån, men det kanske kommer framöver?

Att ha med sig: Ja han vill gärna följa med och har inga problem med något. Han gillar att gå till veterinären, drar för att få komma in och låter dom göra vad dom vill. Lika glad är han nästa gång han ska dit. Hotell, hissar, hundpensionat, tåg, bussar, gatuliv, parkeringshus... kul ställen tycker Bullen. Sådant han inte gillar är att sitta länge i bilburen eller att bli lämnad ensam på främmande ställen. Typ i mitt rum på jobbet...

Bullen DÅ

Så här skrev jag på hemsidan om min lille Bull när han var en liten kille:

De första intrycken från Bullens första valp-tid: Söt. Lättlärd. Bajsätare. Kissar ofta. Kelig. Busig såklart. Öronen står upp när han är vaken och alert, hänger när han är sömnig. Gillar att sova i kojor och i sin bur och att vara inkrupen i saker. Matglad.

Nu har Bullen hunnit bli drygt 8 månader och han är fortfaranade väldigt söt. Han är nog inte så oerhört lättlärd, han är inte lika engagerad och vill inte vara till lags till varje pris på samma sätt som Chinook. Men med rätt mutor (köttbuller/korv e dyl) så visar han mer intresse. Bajsätare... ja tyvärr.... när han kommer åt.... Kissar ofta - Jajemensan! Killen har blivit stor, nu är det inga valpskvättar, utan manliga markeringar med benet högt uppe i luften. Men han kan faktiskt hålla sig bra nu, även om det tog ett tag med rumsrenheten. (Ska bli intressant när vintern kommer och dörren ut kommer vara stängd mer...) Han är fortfarande busig och tar riktiga tigersprång från markplan till t ex soffa/dörrtrappa/veranda när han är i lektagen. Han tycker om att gossa ihop sig i en liten, liten boll och ligga nära... gärna tätt tryckt intill syster Chinook. Matglad - jojomen!

Sen måste jag tillägga att han är väldigt kelig, älskar att få halsen kliad. Och han är mattes hund och följer mig genom huset. Han bryr sig inte om barnens lek eller att det låter högt från leksaker eller allmänt stoj. Bryr sig ännu så länge inte om åska eller skott. Han stretar i kopplet och drar gärna mot andra hundar, men för att han vill hälsa - ännu så länge. Social med folk, eller rättare sagt, bryr sig inte så mycket utan är rätt balanserad. Låter sig hälsas på, men bryr sig inte så mycket om dom han hälsar på. Han är rätt skällig, och kan skälla till synes rakt ut i tomma intet, ofta har i alla fall inte jag hört eller sett något som kan tyckas vara värt att skälla på.

Så om jag ska lista hans plus och minus-lista så hamnar bajsätningen och skällandet på minus, men det sociala och oräddheten och keligheten väger tungt på pluskontot. Och vi har ganska bra kontakt så länge som vi inte möter hundar och han har fått ett visst intresse för att träna och verkar tycka att det är kul att spåra. Summa summarum: Jag avgudar honom!

Pappa "Nisse" som bebis	Pappa Nisse som vuxit lite

Mamma "Rebecca" - Silversounds Gee-Gee

Farmor Tuss	Farfar Ville